Och när jag följer konturerna av din nakna rygg i mörkret, är det inte bara det som får mig att rysa.

Jag kan inte somna om. Jag är hungrig och det är kanske egentligen ingen ide, jag ska väl upp snart ändå.
Jag vet inte om jag börjar åtta eller tio, och det finner jag ganska relevant i nuläget.
Menmen, sånt är livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0