Jag kan bara vara förälskad i sisådär en vecka till.
Så dålig timing. Så bra kemi. Ett mail senare är jag fortfarande kär.
Någon gång kanske. Eller med någon annan. För lycklig blir man väl oavsett?
Påväg emot en ny början.
Har hunnit landa i Sverige och allt det nygamla som vissa hatar men som jag just nu finner trygghet i. Barnen är glada att se mig och jag är så fruktansvärt tacksam för att de finns här för att distrahera mig. Jag orkar inte bry mig om äldre män eller att dränka tankarna i alkohol. Jag skall ta itu med mig själv nu. Visa att jag kan vara jag utan att behöva allt det andra. Jag har mål att nå och jag skall göra mitt allra bästa att komma dit. Jag skall försöka att inte vara Elin om mitt beslut och sluta halvvägs till målet. Jag skall försöka att hålla mitt ord denna gången.
Låter er veta.
Scream at me until my ears bleed
All her doubts were someone else's point of view
Waking up this time
To smash the silence with the brick of self-control
Vanessa börjar kommentera mitt nya liv?
Gör-det-själv!
Det gäller att lyssna. Lyssna och låtsas att man tycker allt låter alldeles utmärkt jättebra.Sen ska man hinta med något annan, ganska många gånger så att partnern i fråga får in ens egen åsikt i skallen istället. Vi kallar det the invisible hands.
Man kan börja enkelt. Om man är oense om vilken film man ska se eller vad man ska äta till middag. Han vill se på Transformers eller Star Wars, du vill se på Kissing Jessica Stein. Du säger: Du får välja vilken film vi ska se på. Han plockar utan tvekan fram Star Wars och ser stolt ut. Du säger snällt: Du vet hur mycket jag gillar Star Wars, min modiga lilla anakin. Vi kanske ska strunta i att titta på film och leka att vi bor i ett rymdskepp istället? Jag kan ju klä ut mig till Prinsessan Leia i Guldbikinin. Då börjar han tänka på det istället och då kan du bara lungt och enkelt sätta in din egen skiva i dvdspelaren, för det märker inte han ändå.
Altså. Lyssna på vad snubben vill. Låtsas att du vill samma. Led bort tankarna. Få som du vill.
Ett nytt försok.
Jag vet faktiskt inte om jag kan skriva något bra som inte är sorgligt. Låter kanske konstigt men det är när man öppnar sig som man ser rakt in. Man kan inte hoppas på framgång med ett stängt hjärta. Jag kanske kan vara rolig istället för tråkig? Fast jag är inte så bra på det heller. Kanske kan jag bara vara mig själv? För det får man väl lov till?
Om man nu har hittat sig själv och vet vem man är och vad man tycker om och vad som får en att skratta och när nögon annan leker med ens känslor, får man visa det då eller är man inte mogen om man behöver uttrycka det? Du vet, när någon talar om får en att allt är bra, då blir man ju alltid lite skeptisk. Så det kanske inte är rätt av mig att skriva att jag kommit ur tonårssorger och Kent-texter och brustna hjärtan? Jag kanske bara ska rulla med på vågen och hoppas att ni inser det själva. I denna nya version av mitt liv.
Fylld med vin, kaninbajs, talvor utan motiv och en hel del kärlek.
Nobody reads my blog anyway.
Baby! I'm so excited! Jag avslutade precis femte banan på Grand Theft Auto! Bara fyra till innan jag har varvat hela spelet! Du var den första jag ringde, för jag vet att du är så himla himla stolt just nu!
..att vara the recieving end i ett fungerande förhållande. ?
Men Ps. Jag är stolt. De där banorna är jättejättesvåra att finisha. Ds.
I've got it all stored in my iPhinee.
between the canals.
Passion gör mig trygg. Trygghet gör mig galen. Galenskap har gjort mig till den jag är. Jag är utsvulten.
Let's play a love game
Just the thought of you not knowing how happy you make me is outrageous.
Baby I want you to know that they're all tears of happiness.
Freckles, green eyes. Never a no. Always my man.
So many ways to love you.
I will love you - Anniemal
Ibland när man tänker efter finns det liksom ingen gräns för hur mycket man kan älska någon. Jag är så otroligt lyckligt lottad. En själsfrände, en psychic sister, en allra bästa vän, en fru. Du är precis allt jag behöver i hela världen. Jag bara gråter för att jag saknar dig. Jag skrattar för alla saker vi gjort. Du är det bästa jag kunde hitta. Och jag är alltid stolt över dig, alltid på din sida, skulle ge min högerhand till dig imorgon om du ville ha den (men helst inte om du bara vill ha den och leka med for no reason).
Du är mitt allt och mina kärleksförklaringar känns så fjortis men de är sanna. För detta är så på riktigt det kan bli. Jag kommer älska dig. Simple, to the point, and I swear I won't even try to take credit for it.
Just a city boy
Som att stampa i golvet när man inte får det man vill ha. Som att nypa sig jättehårt i armen bara för att man vill ha ont. Som när man vill skada nagon så mycket att man måste bita i en kudde. Som att gråta när det inte går som man planerat. Som att inte orka gå upp, som att skapa ett bråk av ingenting för att man känner för lite dramatik. Som att lämna allting på ett och samma ställe och gå därifran, som att dricka för mycket och kärleksförklara. Som att klä sig för att folk ska titta. Som att hota och smälla i dörrar för precis ingenting. Som att somna i soffan till en tråkig film. Som att skrika och gråta och överdramatisera, som att inte förlåta föränn du erkänt. Precis som jag.
Och jag förundras varenda dag av att du bara ler, bara tröstar, bara kysser mig. Bara gör mig glad och bara gång på gång talar om för mig att jag är underbar för dig. Och fast jag förnekar, fast jag gråter och fast jag bråkar, så skulle du göra allt för mig.
Får jag inte nitar och läder.
Allvarligt talat vet jag inte själv. Jag har inte en aning om vart jag är om en vecka, en månad, ett år. Allra minst om tio år. Jag kan sträcka mig så långt att jag kan planera utekväll med vänner ikväll. Men inte när jag ska slå mig ner. Inte vart, inte hur, inte med vem.
Jag behöver tänka själv. Eller bara vänta tillräckligt länge tills det bara händer av sig själv.
Jag vet inte. Jag är rädd att lämna saker jag kommer ångra. Rädd att komma tillbaka till saker som är för sent.
Vi i femman verkar långt borta.
Som sagt, när övergår bohem i fattigt rivningskontrakt? Är det bara en känsla? Är det en status av välmående och beslutet att dra en tröja över huvudet? Att köpa öl för de sista pengarna som skulle gå till pasta? Att skratta at efterfestens vemödor?
För är det så, att man bestämmer själv om man är bohem eller fattig, är det så, så tänker jag vara bohem för alltid.
all around me are familiar faces
Nej men då undrar jag allvarligt talat när jag någonsin skall bära dess solglasögon med saknat öga och påsydda polisonger? Det slutar bara med trofeer. Med åren blir vi alla samlare. Alla dessa bortglömda bär på minnen. Precis som de glömt oss. Och även om jag älskar att stjäla saker från efterfester sa hatar jag att glömma. Men alla går vidare.
Think I'm gonna need an adapter.
And the way you want me back.
Det känns bara så på riktigt.
Hungry Hippos.
Here comes the sun, little darling.
Snart är du med mig igen. Jag längtar så, min älskling. Du är det bästa jag har.
Ge mig sommar i skärgården med dig, hippiekläder på en festival.
Så mycket bättre när vi är tillsammans.
Allt som en gång var självklart blir gång på gång ifrågasatt här. Allt som jag trodde var sanning är egentligen lögner hela vägen igenom. Jag undrar bara hur svårt det kan vara? Men jag försöker ju inte heller. Och jag vill inte. Du säger att jag gör det så lätt för mig. Att du beundrar mig. Men det är så mycket svårare än vad det ser ut. Det är alltid rädsla. Alltid övertygelse om en annan framtid.
Och ytan ser hel ut, inga ringar på vattnet eller sprickor i fasaden.
Men bekräftelse på alla plan kan vara svårt att uppfylla. Enklare saker som en kopp kaffe kostar mindre energi och mindre tårar. Och du säger att du vill men klarar du av mig och alla mina sprickor?
