biografiskt

Ännu en sommar har seglat förbi som lätta moln på min näthinna. Det går så fort. Livet går så fort, ungdomen går så fort. Skönheten och självklarheten kommer inte att vara längre än nödvändigt, och snart sitter även vi där i redhuset med garageuppfart, två utflugna barn, man som har hittar någon trettio år yngre och en volvo som var modern för längesedan, men funderar ändå på att byta upp sig så fort pensionen kommer.
Vad ni än tror, vad jag än skulle säga eller antyda eller mena så har jag haft otroligt roligt. Min ungdom är inte något jag vill slösa, den är bara min och jag kan göra precis vad jag vill med den. Och det är nu jag ska göra det, inte om tio, tjugo, trettio år. Då är det för sent. Det är nu allt väntar på mig precis utanför dörren.
Det är roligt jag vill ha. Och det kommer jag att ha så länge allt är på mina villkor. Det är inte min mening att såra någon, bara mina riktlinjer som inte stäcker sig så långt som era. Om jag behöver säga förlåt någon gång då och då spelar det mig ingen roll. Jag tänker inte se på när min ungdom ruttnar framför mig. För de som inte har levt fullt ut har inte levt alls.