biografiskt

Hösten är här igen. Du vet att jag inte fixar hösten, det blir för mycket och bägaren kokar över när jag tänker för mycket. Jag försöker att tänka positivt och vilja vara med, men i mitt huvud pumpar alldeles för mycket elaka tankar.  Jag saknar och älskar och hatar och önskar och vädjar men det räcker inte på hösten. Då dör allting så fort. Det som var färgglatt blir grått och brunt och fult och det som var roligt blir en rutin och det som var tråkigt blir outhärdligt. Det som vi kunde leva ut de varma sommardagarna blir nu instängt och fruktansvärt.
Jag kanske har det bättre än andra, det är jag nästan helt säker på. Men hösten funkar inte för mig.
Bara ta en fika med mig, kanske ring någongång ibland eller bara skicka en länk som handlar om oss. Det är ynkligt att erkänna, men jag behöver din hjälp nu. Innan allt faller behöver jag din röst i mitt öra.