biografiskt

Ödet skrattar mig i ansiktet.
Mina damer och herrar, jag har medvetet låtit min älskade bästa vän och följeslagare, min lilla nyckelpiga och själsfrände, min dator, ligga ensam på min säng i Herrljunga.
Anledning: Den var för tung att bära.
Än så länge är det måndag kväll, alså ungefär 5 dagar och 10 timmar tills jag återigen får se min bästizZz, och jag längtar hjärtat ur mig. Hur kunde jag vara så urbota dum? är den ständiga frågan.
Vem ska nu vyssja mig till sömns?