biografiskt

Hur du än gör, vännen min, så står jag bakom och stöttar, tar emot. Hur du än gör, glöm inte det.
Det är sitt val, bara bara du som kan välja och du får inte låta dig påverkas av någon av oss. Du vet hur jag blir, jag blir likadan med andra och det är ett tänkvärt beslut, men jag stöttar dig i allt du vill.
Jag har saknat dig mycket, och jag saknar dig fortfarande. Varje dag. Dina ord, du uppmuntrar, vi tjafsar om småsaker som skor och elakheter som oftast jag slänger ur mig, när du säger att kaffe ska drickas svart och jag håller med, underbara kvällar då vi är med varandra och skrattar och när vi börjar bli trötta och blödiga tar du mitt huvud i knäet eller låter mig sova på din axel. Det är alltid jag och du, oavsett hur du gör. Jag hoppas att du vet det. Vi har klarat det hitills, och vi ska klara det länge länge till.
Och hur du än gör, honung, så är jag på din sida, bakom din rygg, i ditt hjärta och i ditt huvud och i dina ben och armar och framförallt lever. Jag är i dig, du är i mig. Och inte på det snuskiga sättet. På det kärleksfulla. Och det vore väl Egoismens drottnings grej att vara ännu lite mer egoistisk och välja det jag helst vill, men när det gäller dig vill jag inte vara egoistisk. Fast jag vet att jag är det ändå. Men det är ditt eget val, glöm inte det. Och glöm inget viktigt.

Ey bruden jag knullade precis din mamma är det okej om jag gör dig också?