Budapest

Jag lämnar idag Sverige i ett par dagar och åker till Ungerns huvudstad. Vi skall dansa techno i nedlagda industrilokaler med neonfärgade människor. Vi skall gå på marknader och se vackra byggnader. Vi skall dricka massa massa billigt men bra (!) vin. Vi skall sitta och slappna av och glömma Göteborg litegrann och bara vara vi. Sådär som man behöver. Sådär som vi kan.

Vanessa, jag älskar att du kommenterar. Jag saknar dig också. Tack för att du finns.


Göteborg

När Tro och Tvivel kommer på när man rullar in på järntorget. Då älskar man att Håkan har förbättrat staden med sina ord.


Väntar på att framtiden skall visa sig

Sitter på Arlanda och väntar på mitt flyg mot Göteborg och hem till min familj och vet inte alls hur jag känner. Borde jag gråta? Jag är liksom melankolisk men skall jag vara glad eller ledsen? Jag vet ju verkligen inte själv vad jag vill.

Fan vad svårt det skall vara då.


Happy Birthday to me

Idag fyller jag 21 år! I don't think we're in Kansas anymore. Det blir lunch och middag och party i den finaste balklänningen.

Och imorgon åker jag till Sverige.


Sju dagar.

Idag är det sju dagar kvar. En vecka. Jag packar ihop mina saker men sparar det bästa till sist. Jag hoppas bara att mitt gamla liv får plats i mitt nya liv.


Vad skall man göra när det egentligen inte borde vara upp och ner?

Kommer tillbaka från en helg i Sligo och spabehandlingar, god mat och mysigt vindrickande med Vanessa. Det slår mig att det inte är långt kvar och jag undrar för mig själv om jag har upplevt allt det där som jag önskade att jag skulle göra.

Pappa frågade mig när jag var hemma på visit om jag kunde sammanfatta min tvååriga vistelse på min gröna ö. Jag sa att man inte kan sammanfatta en period i ens liv när den fortfarande är i gång. Jag vet inte om det är sant eller om det bara är jag som behöver mogna.

Jag grät i soffan på jobbet idag. Jag tror inte att det har att göra med att jag går igenom ett avslut med en man. Jag tror att det har att göra med det avslutet jag går igenom med Irland. Ett avslut som är så ambivalent att jag formligen slits fram och tillbaka. Jag tänker slutet på början och början på något nytt men det är bara mina egna demoner som talar med sig själva igen.

Beslutet att ta ett nytt steg är svårt ibland. De säger att man alltid kan ta ett steg tillbaka igen. Luta sig mot den mjuka baksidan och den kärlek som tar emot på ön. Jag vet att de talar sanning. Och jag älskar dem för det.


I Gamla testamentet var Rebecka Isaks hustru.

Rebecka: Jag tänker alltid såhär att tänk om det var någon som bodde i soprummet.
Så kom man ut och bara: HejHej!
Och dom bara: Hej, vi är mitt i middagen! eller Nu är det så ska det låta på tv!
Då hade man ju sett fram emot att gå ut med soporna!
Det förslaget kanske man kan ge hyresföreningen? Har vi någon sån här? Ja just det, det var ju han som kom och knackade på och tittade på dina bröst.
Man skulle kunna komma dit och fråga: Skulle någon av er kunna tänka er att flytta in i soprummet?
Eller kanske en uteliggare... då gör man ju en god gärning också.

Den kvinnan gör mig galen!

I natt finns ingen väg tillbaks, ingen alls.

Det gör ont att veta, men lika ont att undra.

Och jag mår fett bra, om någon undrade.


please tell them it isn't fair to take away my only dream.

Idag är det Fredag den 13 och jag har nu äntligen officiellt sportlov. Imorgon är det Lördag den 14 och då är det alla hjärtans dag. För två år sedan på alla hjärtans dag gick mina tankar såhär:
 "Imorgon är det alla hjärtans dag. All you need is love, and all that jazz. Varför finns det en speciell dag? Man älskar väl varandra lika mycket varenda dag eller? Köpa massa saker och shit. Hur ska det gå för sig när man är pank som en kyrkråtta? I'm so happy, cause jag har ingen att ge presenter till. Det känns så bra. Så slipper jag slösa mina pengar. WONDERFUL. Hade jag haft någon hade jag inte gett den någon present i alla fall. Jag är så HÅRD."

Och ja, mina damer och herrar (trogna elva läsare), jag har förhoppningsvis mognat. Slutat vara emo, tagit tag i mitt liv, skaffat någon att köpa present till med mera. Fortfarande pank som en kyrkråtta (om jag har varit pank konstant i två år, när kommer jag någonsin att bli rik?), men kär och galen och det är tanken som räknas. Imorgon blir det fika med Karin, Emilia och Anders på förmiddagen, senare på kvällen kommer Robin och Linnéa (Ja, de andra 711 personerna dissade, men inte hänger vi läpp för det. Bara lite på Hanna och Emilia kanske) hit för lite hemmagjorde hjärtformade bakelser. Jag ska inte säga för mycket nu för jag har inget recept ens på de här kalas-kakorna. Sen ska vi se på melodifestivalen och vara kärleksfulla och mysiga och ge varandra små alla-hjärtans-dag-lappar.
På måndag ska jag till hufvudstaden och vara kär på riktigt.

Utan dig är jag undernärd.

'

Och jag älskar ihjäl bilden.

I'm in love, feels like heaven can wait for me.

Jag har aldrig känt för någon som jag känner för dig. Vad är det om inte Kärlek?
Det magiska ordet,
Det som gör att världen är upp och ner, med eller utan dig.
Det som får mig att tvivla på om mitt liv kanske är fiktion.
Det som får mig att känna mig som huvudrollen i en romantisk komedi.
Det som gör att jag oroar mig, ändrar mig,
tänker för mycket, organiserar, ler,
blir fin på bilderna, gråter, skrattar,
skriker, slår, undrar, älskar, ger iväg mig.

Det jag gör för dig, baby.

Hej tjejer har ni haft det bra? Ja, gå då. Mycket pengar rullar in, jag knullade precis din mamma, får jag komma över dina bröst, jag svär huden blir bättre då. Inga finnar duvet.

Hur du än gör, vännen min, så står jag bakom och stöttar, tar emot. Hur du än gör, glöm inte det.
Det är sitt val, bara bara du som kan välja och du får inte låta dig påverkas av någon av oss. Du vet hur jag blir, jag blir likadan med andra och det är ett tänkvärt beslut, men jag stöttar dig i allt du vill.
Jag har saknat dig mycket, och jag saknar dig fortfarande. Varje dag. Dina ord, du uppmuntrar, vi tjafsar om småsaker som skor och elakheter som oftast jag slänger ur mig, när du säger att kaffe ska drickas svart och jag håller med, underbara kvällar då vi är med varandra och skrattar och när vi börjar bli trötta och blödiga tar du mitt huvud i knäet eller låter mig sova på din axel. Det är alltid jag och du, oavsett hur du gör. Jag hoppas att du vet det. Vi har klarat det hitills, och vi ska klara det länge länge till.
Och hur du än gör, honung, så är jag på din sida, bakom din rygg, i ditt hjärta och i ditt huvud och i dina ben och armar och framförallt lever. Jag är i dig, du är i mig. Och inte på det snuskiga sättet. På det kärleksfulla. Och det vore väl Egoismens drottnings grej att vara ännu lite mer egoistisk och välja det jag helst vill, men när det gäller dig vill jag inte vara egoistisk. Fast jag vet att jag är det ändå. Men det är ditt eget val, glöm inte det. Och glöm inget viktigt.

Ey bruden jag knullade precis din mamma är det okej om jag gör dig också?

urklipp från förr.

I loved you first.

Det är som en tom flaska vin eller vitlökssmak i munnen. Det är som röksug, när man inte vet om att mjölken är sur innan man dricker den, Ipren som inte verkar, att få ett brev hem i brevlådan med sitt namn på och allt det innehåller är försäkringspremier, när kylskåpet luktar illa, när du har glömt jackan i skolan, när det är nätproblem i din telefon. Det är som när grannen snor din tidning eller när blommorna vissnar för att du glömmer vattna dem. Det är som ett svek, som elaka ord, som luften som gör en ensam människa. Utan dig är det så. Och det låter deprimerande men det är ju bara småsaker, eller hur?


Men sommarängen jag vill ha, den kommer. Jag vet att den kommer. Snart nu. De nyplockade smultronen, den egna sommarstugan som luktar sådär speciellt och som man alltid måste utforska och upp i bergen för att se om dammen fortfarande är kvar. Kärleksbrev, jordgubbstårta, en riktig vän, viktiga papper som spelar så himla stor roll för dig, lyckopennan man alltid har med på proven, överraskningskalas, en hundvalp. Hålla hand eller bara se en film tillsammans. Nu kommer det snart. Och jag kunde inte längta mindre.


Beneath the sheets of paper lies my truth.


RSS 2.0