biografiskt

Det nya året har än så länge fått mig att inse en hel del. Till exempel min vistelse i hembyn har fått mig att förstå att jag faktiskt inte pratar rikssvenska, som jag alltid har trott. Idag bakade jag och mamma bullar och när jag skulle fråga om vi skulle pensla bullarna med ägg och pärlsocker sa jag ( hör och häpna ): Vi sa la penschla bullarna åckså allä? Sen krokade jag arm med mor min och dansade bonnatvest med Eddie Meduza.

Jag sammanfattar ändå tvåtusenåtta som en underbart år, med motiveringen att det aldrig riktigt blir som man tänkt sig, men i vilket fall som helst, så slutar alting lyckligt. Och livet år inte slut än, men det är året. 

Jag har bestämt mig för att vara snäll i år. Kallade det nyårslöfte, kalla det vad du vill. Men vi kan väl konstatera att jag inte har varit just snäll det senaste året. Kanske inte något år i hela mitt liv. Det borde varit jag som fick det där priset för elakaste människan i klass 9f på altorpsskolan. Det borde varit jag, även om jag inte gick i 9f utan 9b. Så alla ni som någonsin känt er kränkta av Elin, alla ni som jag någonsin sagt dumma saker till, alla ni som jag inte har lagt märke till, alla er jag bara säger hej till och inget annat.
I år ska ni få upprättelse! För Elin ska bli snäll. I år ska ni bara få slå och slå på mig och jag ska stänga min mun och bara säga snälla saker. För jag ångrar faktiskt alla elaka saker jag gör, när jag sitter hemma ensam i min säng. Då gråter jag. Och i år ska ni aldrig mer behöva gråta över mig eller någonting jag sagt eller gjort. I år är det er tur.

Och allt har gått så fort och snart är vi åttio och sitter på ålderdomshemmet som de där vi praktiserade för, snar är det vår tur. Men det slutar alltid lyckligt.