biografiskt

Lalala, min alldeles egna sommaräng är snart hos mig igen. Och Rebecka är hemma som en spudlande boll att studsa mot planket.  Jag saknar ingen just nu för min kropp måste fokusera på den rosa fluffiga lyckan inombords som inte går att krossa denna gången. För jag blir så glad när saker finns bekräftade och färdiga framför mig och jag vet säkert. Rebecka föll över min säng och hennes knän knakade men det gör ingenting för hon är glad ändå precis som jag. Lotta stoppade en korv i sin väska igår. Men det gör heller ingenting för hela världen är full av moln som jag skuttar omkring på. Det är bara jävligt bra just nu, helt enkelt.