biografiskt

Idad har jag gjort två saker. Sett på Harry Potter och kokat Kaffe. Sen testade jag att koka te i kaffemaskinen, och för den som vill veta så frunkade det alldeles utmärkt förutom det faktum att jag råkade ta i för mycket teblad, så teet blev nästintill svart. Detta har jag alså gjort idag, och klockan är över tre. Det är ungefär vid den här tidpunkten vi kan börja snacka om vem som har något liv och inte. Hade jag inte varit så pryd hade jag sagt att jag hade onanerat och tittat på tv också, men jag är pryd och så är icke fallet. Jag har endast sett på Harry Potter och kokat Kaffe. Snart är det väl dags att gå ut och röka, kan jag tänka.
Nu börjar det likna något här nere i södern. Folk börjar komma till sitt sinnes fulla bruk och ta sig tillbaka till den lilla byn nedanför hallandsåsen (Inte Hollandaiesåsen, den här (s)åsen kan min inte äta). Fick precis ett sms (woho, jag blir alltid lika glad och förvånad när någon skickar sms till mig) från min käre vän Lotta (vars namn är påhittat för att ingen ska kunna lista ut vem hon är) som undrar vad som händer ikväll. Jag älskar när någon undrar vad som händer i kväll! Snart kommer Louise med bilen och Rebecka med tåget. Jag är inte ett ensamt litet sorget barn längre. Smsen rullar in nu, telefonen ringer stup i kvarten och alla vill ha tag i Elin, populäraste kvinnan i historien. Det måste vara min speciella dragningskraft som gör det.
Äsch vad säger jag, jag som brukar vara så ödmjuk? Snäll är jag ju i år också. Jag har inget bra eller poetiskt att skriva, så ni får nöja er med mig så här. Rakt av. Mjölk i mungipan och håret på ända. Och i väntan på ett viktigt beslut.
Nej vet ni vad kära läsare, dyrkare, slavar under min hand. Nu återgår jag till att göra ingenting ett tag till. Tills jag får sällskap av någon som vill något annat. Då lyder jag den minsta vinken.