biografiskt

Jag håller på att göra olagliga saker med vår bästa vän piratbukten. Första säsongen av greek är i mina händer (nej kanske inte bokstavligt talat i mina händer, men nästan) om (hör och häpna fuckers) en dag och nio timmar! Jag som tänkte luta mig tillbaka med datorn i knät och njuta av för många avsnitt highschool-humor från America. Men inte idag, tyvärr. Det kanske var förutbestämt att det skulle ta så lång tid så att jag istället ska orka parvla mig ur sängen, sminka mig, ta på mig lite kläder och gå ut och roa mig. Kanske kan det vara så (om man tror på ödet) att jag träffar någon underbar ny människa ute idag som jag absolut inte hade trott att jag skulle träffa. Kanske den där jultidningsförsäljaren som olyckligtvis inte hälsade på igår, eller en trevlig manlig gympalärare? You never know. Det är väl det som jag egentligen tycker är så skönt med att inte veta. Tänk om man skulle kunna se in i framtiden, då skulle det ju inte vara spännande, för då hade jag ju redan vetat för två timmar sedan att Greek inte skulle vara färdig till ikväll och då hade jag ju börjat ladda ner den tidigare och då hade jag suttit hemma ikväll och kanske missat jultidningsförsäljaren ute på stan? Då hade det inte varit ett spel om kärlek och inte visa för mycket känslor, för då hade jag redan vetat vad som gick hem och hur jag skulle göra för att få det jag vill ha. Det är ödets nyck, och jag trvis ganska bra med att inte veta. Allt blir så mycket mer spännande. Så istället för att sitta hemma och vänta i en dag och nio timmar ger jag mig än en gång ut för att pröva lyckan på Båstads gator, denna gången ligger residens á Jessica på kartan. Och jag tror att ödet sitter inne på en alldeles underbart vanlig lördagskväll med några vänner och en bra, alldeles lagom töntig film.