biografiskt

Jag är ensam i det stora huset på landet igen. Det är bara så det är. Och kanske, första fredagen på väldigt väldigt länge, är det dags för en paus från Herrljungafestandet? Imorgon är det lördag och då är jag fett på igen, men ikväll kanske jag bara ska sitta hemma här i huset med uppstoppade djur och se på Livet är en schlager? Det är ändå inget bra uteservering-med-öl-i-handen-väder. Jag kanske ska ta en sen ridtur med min allra älskade, perfekta, underbara godispojke Amaretto och lägga mig hemma med pappas lisebergs-choklad och vara mörkrädd? 

Det kanske är dags att mogna till nu, Elin.