biografiskt

Jag förundras alltid över en man, en åldrad man med halvgrått hår och glasögon på näsan. Hur gör den mannen för att hålla allt gammalt vid liv? Hur kan han sjunga samma sånger, skämta om samma saker, röra sig på samma sätt?
Hur kan han ha samma intensitet som en arg tjugotvååring, och hur kan han ha visdom som en 60åring?
Hur kan den här mannen ha spelat från norge till sydafrika, men samtidigt älska en liten publik på liseberg?
Den här mannen har vunnit, han har förlorat, men framförallt har han alltid varit med.

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
vi har trott på samma löften
vi har stått på samma sida

Du é med mig vart jag går
Genom månader och år
DU é med mig alla dar
DU é med mig vart jag far
du é den jag kunde va