biografiskt

Jag vet om det så himla mycket. Jag vet att det är sanning fast ni försöker övertyga mig om motsatsen. Det kanske är bara jag som vet.

Jag är miserabel, jag är inte värd det. Jag är alldeles för mycket jobb. Jag är personligheter bortom mig. Jag är arg. Jag är ledsen. Jag är alldeles för exalterad. Jag är elak. Jag säger fel saker. Jag är konstig. Jag vill bli trollkarl. Jag krossar drömmar. Jag önskar mig saker jag inte kan få. Jag gråter. Jag behöver uppskattning. Jag vill alltid ha rätt. Jag skriker. Jag är inte värd det.

Pappa, jag vet att du vill mitt bästa. Men jag kommer aldrig att hitta någon som är speciell. Någon som älskar mig. För varje gång jag får något i mina händer så krossar jag det med min personlighet. Kramar sönder det, river, tappar, välter, pratar sönder det. De älskar mig inte längre. Om de någonsin har gjort det utan att jag tvingat dem. De älskar mig inte längre.