biografiskt

När jag ser på dig nu kommer allt tillbaka. Allt det onda som jag trodde jag hade gömt på översta hyllan bakom gammalt skräp. Någon dammar av det och tar fram det för att visa. Det är ingen idé att försöka glömma, jag vet det nu. Allt som vi sa, allt som vi trodde på, alla gånger jag hade din hand i min. Försöker gömma känslor, som ett skrik ner i kudden för att ingen ska höra. Men någon hittar det, det tränger sig upp till ytan och lämnar inte plats för eftertanke. Jag vet vad jag känner, men ingen annan behöver veta.
Då tycker de bara synd om.

Gör inte såhär emot mig. Få mig inte att hoppas. Du om någon borde veta att jag alltid kraschar. Jag är inte så stark som de tror, och du vet om det. Vill inte gå vidare, vill inte att du gör det heller. Så snälla, försök inte mer. För både du och jag vet att jag snart går under, att jag snart ger med mig.