This is not what I do.

Jag känner den här staden, jag känner alla angränsade, jag känner varje kullersten och varje svartklubb, varje unknande andetag. Allt jag ville ha var lite förändring, ett nytt friskt äventyr som slår ut alla de andra och ger mig kraft att klara kullerstenarna någon vecka till. Nya kontakter, nya ansikten, nya upplevelser.

Den här staden är slut, som en urkramad tvättsvamp. Först fylld med vatten, fylld med möjligheter, för att sedan kramas ur gång på gång tills inte ens en liten droppe lycka finns kvar. Torr, tom, uttryckslös.
 
Ge mig glittriga nätter någonstans långt borta. Helst längre bort än 40 mil, men så långt är det jag kommer nu. Så långt jag har råd med, så långt det tar för lite lycka. Ge mig högklackade skor, utsläppt hår och sotade ögon i en stad fylld av möjligheter. Ge mig lyckorus och höga skratt på något café. Ge mig Stockholm. Ge mig London. Ge mig Paris. Ge mig New York. Ge mig någonstans där jag passar in. Någonstans som mättar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0