biografiskt

När inboxen på mailen är tom, när telefonen inte har pipit på flera dagar och sist den pep var det bara halebop som ville tala om att din fria sms-period är slut, när det inte knackar på din dörr, när ingen säger hej på ica, när hela världen sover utom du. Då är du ensam.

Det är då man saknar den personen som alltid ringer, som alltid skrattar åt oväsentliga saker, som alltid tycker att du har rätt, som alltid får dig på gott humör bara genom att prata. Den personen som kysser dig så att benen börjar skaka. Och han är därute för du har träffat honom innan. Du har till och med älskat honom.
Kom inte till mig och säg att allt löser sig och att jag är ung för jag är gammal redan. Jag känner mig som en gammal tant fast jag inte ens är arton år förens om några dagar. För jag har gjort allting jag borde göra. Så kom inte till mig och säg att jag har livet framför mig, för det har jag inte. Jag har livet bakom mig. Ni tror att jag kommer att sluta ha roligt när jag träffar honom, men jag har träffat honom och han förstörde. Så jag fortsätter att ha roligt utan honom. Kanske utan mig själv. Kanske har jag lämnat mig själv någonstans i förra året. Eller kanske för flera år sedan. Jag själv kanske leker häst på gården hos pappa i sexårsåldern. Jag kanske inte finns. Jag vet inte just nu, jag vet ingenting.