biografiskt

Det är lungt, ingen fara. Jag fixar det här. Har rätt mycket för mig, så har inte riktigt tid att tänka. Ja du vet, det är mycket man måste göra nu på helgen. Sånt man inte hinner med på vardagen. Baka bröd och smörja in benen och handla och göra läxan och ringa folk och kolla mejlen och tugga tuggummi och lyssna på musik och duscha och dricka rödvin och klä ut sig till taliban och städa och diska och laga mat och gråta och se på idol.
Så det är ingen fara att jag är ensam och så, för jag hinner inte tänka på något ändå, i alla fall inte något som gör mig ledsen. Jag bara flyter med, tänka kanske man hinner med någon annan gång. Om man vill, för jag vill inte. För både du och jag vet att jag egentligen inte heller gör de saker jag borde göra på helgen, lika lite som jag gör dem på vardagen. Det slutar ändå med att man ligger naken i sin säng, med en kopp thé eller ett glas rödvin om man vill festa till det lite. Det slutar ändå med att man tänker. Och allt det där som man tror inte spelar någon roll, gör det nu. Allt det där som man kämpar för att glömma, det minns man nu. För huden är så tunn. Och det är lätt att låta bli att andas. Det är svårt att sätta på sig kläder när man är naken. Det är svårt att verka glad när man är ledsen.