biografiskt

Det finns nog inget som vi inte kan nå. För om vi vill, skulle vi kunna klara det mesta.

Det är nog bara orken som fattas. Och kapaciteten. Och viljan. Och muskerna.

Men annars är vi ju inte hindrade från någonting i detta fria land.

Är vi inte ruggigt glada över det, vänner? Att vi har det så bra att vi glömmer bort att livet ligger framför näsan på oss? Att vår ekonomi är så bra att vi kan fylla kylskåpet med mögliga ostar utan att äta dem och se dem mögla ännu mer för att sedan slänga bort dem? Att vi kan ta vara på varje dag när vi sitter framför våra datorer och hatar våra jobb? Att vi kan klaga på samhället fast ingenting egentligen kommer att förändras?

Är vi inte glada, vänner?

Jag vill bara ha kul. Svenssonlivet är ingenting för mig, inte just nu.