Känner efter om livet kan vara lite mer.

Plocka undan, packa ner, förvara.
Spara. Vilka delar av mitt liv vill jag minnas?
Vilka sekunder, vilka brev, vilka sånger?
Skor, böcker, smycken.
Papper. Papper. Papper.

En bunt kärleksförklaringar längst ner i lådan.
En bild på en vän.
Grattiskort, telefonnummer till främlingar, oväsentligt klotter.
Blandskivor från högstadieförälskelser.
Winnerbäck, doftljus och tesorter.

Så många år att packa ner, så få lådor. 
Så mycket liv. 

Framtiden hoppas alltid för mycket. 
Men den ser ljus ut när man inte ser den som passerande år. 
När man ser det som ett kommande liv.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0