Jag älskar att känna mig smart.

Poesi på mysig bar med röda soffor igår. Poesi, vackra citat och livliga diskussioner om kärlek, feminism och konst. Konst som i böcker, film och musikal. Det slutar alltid med samma tankar, samma slutsatser, samma åsikter. Det slutar alltid med blöta kyssar över för mycket öl och sentimentalitet. Massvis med saker att prata om, nästan så att man avbryter varann på bussen hem. Det slutar alltid med en kall promenad och ett glas rött i en etta. Det slutar alltid med varann. Det slutar alltid med ursäkter. Det slutar med att man hittar en början.
Det börjar bra. Det börjar med bruna ögon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0