biografiskt

Jag fick ett brev idag. Som jag själv skrivit. Till mig själv. Det stod hemska och vackra saker och det fick mig att tänka på att allt snart är över. Det var som om jag nästan glömt ort hur bra det redan var. Bra, men olika. Rebecka tycker att Stockholm är alldeles för stort och Irland har aldrig lockat Annie det minsta. Sara och jag bråkar för det mesta men vi är för alltid byggda så. Ingen älskar hästar som jag men det spelar ingen roll, för jag får prata om jag vill. Och de lyssnar, som alltid.  

Det är stolthet utan fördom, det är känsla utan förnuft. Det är vänskap, kärlek oh regnbågar. Fortfarande, efter tre år, förtjänar vi regnbågar och rosa moln och glitter. Vi förtjänar att få vara prinsessor, rockstars, låtskrivare, big brother-kända och gifta. Och även om vi inte alltid förtjänar varandra så är vi åtminstone alltid och förevigt tillsammans.

Tack för mig. Over and out.