I heard your suitcase say goodbye.

Jag vill skapa mitt eget liv. Inte vara rädd för förändring. Inte vara rädd för att själv ändra. Om det inte funkar så har jag åtminstone provat. Jag har vunnit någonting. Någonting att berätta för barnbarnen om. Jag är inte rädd för att växa upp, inte rädd för att bli gammal. För jag vet att innan jag kommer dit ska jag ha levt varenda minut så som jag själv har valt det. Designat mitt eget liv precis som det passar mig. Inte en människa ska tala om för mig vad jag kan och inte kan göra, bara jag själv. Och jag tänker inte sätta några gränser. Jag tänker ha ett klistermärke från vartenda land som haft äran att föda mig. Badat i varenda hav och gått på varenda gata. Dansat på varenda pub och druckit varenda drink. Jag vill se juleljus i fönstren på smutsiga gator, se solen gå upp över savannen, se män sälja kryddor på marknader i mellanöstern, se världen flimra förbi genom ett tågfönster, se en allé av palmer, dansa naken i döda havet.

Och det är inga drömmar, det är helt enkelt mål. Och när jag sitter där med mitt gråa hår i min gungstol och ser ut över havet så ska jag minnas. Minnas att ett helt liv av erfarenheter tog mig dit.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0