biografiskt

Jag ska börja blogga igen. Bara så att ni vet. Mina deprimerade åsikter skall än en gång fylla denna uppseväckande blogg. Min medlemsnivå är Bas, säger de på blogg.se. Ungefär som allt annat. Men jag ska inte vara sådan nu. För jag gillar faktiskt mitt liv. Inte längre några brusta hjärtan eller tonårsort i magen över folk som inte förstår.

Jag vet faktiskt inte om jag kan skriva något bra som inte är sorgligt. Låter kanske konstigt men det är när man öppnar sig som man ser rakt in. Man kan inte hoppas på framgång med ett stängt hjärta. Jag kanske kan vara rolig istället för tråkig? Fast jag är inte så bra på det heller. Kanske kan jag bara vara mig själv? För det får man väl lov till?

Om man nu har hittat sig själv och vet vem man är och vad man tycker om och vad som får en att skratta och när nögon annan leker med ens känslor, får man visa det då eller är man inte mogen om man behöver uttrycka det? Du vet, när någon talar om får en att allt är bra, då blir man ju alltid lite skeptisk. Så det kanske inte är rätt av mig att skriva att jag kommit ur tonårssorger och Kent-texter och brustna hjärtan? Jag kanske bara ska rulla med på vågen och hoppas att ni inser det själva. I denna nya version av mitt liv.

Fylld med vin, kaninbajs, talvor utan motiv och en hel del kärlek.