biografiskt

Jag vet inte om jag ska kalla mig bohem eller bara fattig. Min lägenhet har en röd heltäckningsmatta men luktar vaniljljus. Mitt kylskåp innehåller färdigskivad ost och halva tomater. Elbolaget hotar med att stänga av mig el. Kylan gör så att jag måste sova med kläderna på och jag får skavsår av min BH. Man maste vänta på att vattnet i duschen ska börja koka.

Som sagt, när övergår bohem i fattigt rivningskontrakt? Är det bara en känsla? Är det en status av välmående och beslutet att dra en tröja över huvudet? Att köpa öl för de sista pengarna som skulle gå till pasta? Att skratta at efterfestens vemödor?

För är det så, att man bestämmer själv om man är bohem eller fattig, är det så, så tänker jag vara bohem för alltid.