biografiskt

Nu tror jag att jag ger upp. Har insett att bara jag kan göra mig lycklig. Det hjälper inte med män som inte klickar. Jag ger härmed mig själv förbud mot dejting och allt vad det innebär. Tills vidare. Jag tycker inte längre att frasen "bara ha kul" är ett argument värt att satsa på. Jag vill heller inte försöka med förhållanden. Så tills jag vet vad jag vill i världen och tills jag vet hur jag själv skall göra mig lycklig så slutar jag. Ingen annan kan göra mig lycklig. Jag lever ju faktiskt för min egen skull. Och för mig spelar det inte så stor roll om jag är konstig eller ful eller hårig eller alldeles alldeles underbar.

Det här är ett beslut som jag borde tagit för länge sedan. Men det är också ett löfte som jag med största säkerhet kommer att bryta. Men jag vore ju inte jag om jag inte drog till med min catch frase "löften är till för att brytas".

Ps. Saknar en annan del av världen. Borde åka till något yoga retreat i Thailand.