biografiskt

Kommer tillbaka från en helg i Sligo och spabehandlingar, god mat och mysigt vindrickande med Vanessa. Det slår mig att det inte är långt kvar och jag undrar för mig själv om jag har upplevt allt det där som jag önskade att jag skulle göra.

Pappa frågade mig när jag var hemma på visit om jag kunde sammanfatta min tvååriga vistelse på min gröna ö. Jag sa att man inte kan sammanfatta en period i ens liv när den fortfarande är i gång. Jag vet inte om det är sant eller om det bara är jag som behöver mogna.

Jag grät i soffan på jobbet idag. Jag tror inte att det har att göra med att jag går igenom ett avslut med en man. Jag tror att det har att göra med det avslutet jag går igenom med Irland. Ett avslut som är så ambivalent att jag formligen slits fram och tillbaka. Jag tänker slutet på början och början på något nytt men det är bara mina egna demoner som talar med sig själva igen.

Beslutet att ta ett nytt steg är svårt ibland. De säger att man alltid kan ta ett steg tillbaka igen. Luta sig mot den mjuka baksidan och den kärlek som tar emot på ön. Jag vet att de talar sanning. Och jag älskar dem för det.