This is not what I do.
Jag känner den här staden, jag känner alla angränsade, jag känner varje kullersten och varje svartklubb, varje unknande andetag. Allt jag ville ha var lite förändring, ett nytt friskt äventyr som slår ut alla de andra och ger mig kraft att klara kullerstenarna någon vecka till. Nya kontakter, nya ansikten, nya upplevelser.
Den här staden är slut, som en urkramad tvättsvamp. Först fylld med vatten, fylld med möjligheter, för att sedan kramas ur gång på gång tills inte ens en liten droppe lycka finns kvar. Torr, tom, uttryckslös.
Ge mig glittriga nätter någonstans långt borta. Helst längre bort än 40 mil, men så långt är det jag kommer nu. Så långt jag har råd med, så långt det tar för lite lycka. Ge mig högklackade skor, utsläppt hår och sotade ögon i en stad fylld av möjligheter. Ge mig lyckorus och höga skratt på något café. Ge mig Stockholm. Ge mig London. Ge mig Paris. Ge mig New York. Ge mig någonstans där jag passar in. Någonstans som mättar.
Den här staden är slut, som en urkramad tvättsvamp. Först fylld med vatten, fylld med möjligheter, för att sedan kramas ur gång på gång tills inte ens en liten droppe lycka finns kvar. Torr, tom, uttryckslös.
Ge mig glittriga nätter någonstans långt borta. Helst längre bort än 40 mil, men så långt är det jag kommer nu. Så långt jag har råd med, så långt det tar för lite lycka. Ge mig högklackade skor, utsläppt hår och sotade ögon i en stad fylld av möjligheter. Ge mig lyckorus och höga skratt på något café. Ge mig Stockholm. Ge mig London. Ge mig Paris. Ge mig New York. Ge mig någonstans där jag passar in. Någonstans som mättar.
Ingen får ju se att han är gift och hon är fri.
Tågresa. Svart/vitt landskap. Hårda ord. Lögner. Smutsig kjol. Sprayade fönster. Tyngd på mina axlar. Glöm inte mig! Stäng av. Famn för mig? Pärla ett hjärta. Brunt. Tomma flaskor. Sönder inuti. Blir bara äldre. Förmycket. Ingenting. Hjälp mig! Sätt dig ned. Mitt fel. Det där vinet. Trash. Lämna mig ifred! Tänder en cigg. Tänker på glada saker. Inget händer.
Hur kan man älska nån som har älskat någon förut?
Hur kan man älska nån som har älskat någon förut?
-
Russian roulette is not the same without a gun.
If you love me got to know for sure.
Och det gör fortfarande så ont. De säger att tiden läker alla sår men jag väntar. Jag vill ingenting hellre än att höra din röst. Fortsätter att tänka att du vill ha mig när jag är äldre, smalare och mer sofistikerad. Jag skulle göra allting för dig, just nu. Jag blir äldre, smalare och mer sofistikerad. För din skull. För jag vill ha dig. Vill att du ska vilja ha mig. Som du hade mig förut.
Jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand.
När jag ser på dig nu kommer allt tillbaka. Allt det onda som jag trodde jag hade gömt på översta hyllan bakom gammalt skräp. Någon dammar av det och tar fram det för att visa. Det är ingen idé att försöka glömma, jag vet det nu. Allt som vi sa, allt som vi trodde på, alla gånger jag hade din hand i min. Försöker gömma känslor, som ett skrik ner i kudden för att ingen ska höra. Men någon hittar det, det tränger sig upp till ytan och lämnar inte plats för eftertanke. Jag vet vad jag känner, men ingen annan behöver veta.
Då tycker de bara synd om.
Gör inte såhär emot mig. Få mig inte att hoppas. Du om någon borde veta att jag alltid kraschar. Jag är inte så stark som de tror, och du vet om det. Vill inte gå vidare, vill inte att du gör det heller. Så snälla, försök inte mer. För både du och jag vet att jag snart går under, att jag snart ger med mig.
Då tycker de bara synd om.
Gör inte såhär emot mig. Få mig inte att hoppas. Du om någon borde veta att jag alltid kraschar. Jag är inte så stark som de tror, och du vet om det. Vill inte gå vidare, vill inte att du gör det heller. Så snälla, försök inte mer. För både du och jag vet att jag snart går under, att jag snart ger med mig.
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, går jag hellre hem.
Och fast vi båda vill mer än någonting annat, så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan.
I'm not singing gor the future, I'm not dreaming of the past.
Jag tyckte att det var längesedan den här bloggen såg lite hud.
Förr eller senare faller allt.
Jag är ett skal. Ett hårt och tjockt skal som ingen kan bryta sig igenom. Ingenting sårar mig längre, ingenting gör ont, ingenting kan äta upp min insida. För jag har ingen insida. Inte längre.
Mina reaktioner är inövade, mina rörelser likaså. Allting som jag säger är osanning och den som litar på mig straffar sig själv.
Jag har inget varmt hjärta som släpper in, skalet är det enda jag har. Jag behöver ingen närhet eller bekräftelse, för inuti mig finns det inga tankar att bearbeta.
Det finns inte längre något som betyder. Det finns ingen jag vill spendera mina dagar ihop med, det finns ingen jag med flit vill såra bara för att få se gråta. Ni får vara hur många ni vill och vilja precis vad som helst, för mig spelar det ingen roll. Det är skalet som bestämmer. För säger jag nej finns det alltid någon som säger ja eller någon som tar vad den vill ha ändå, utan att ens fråga.
Men jag vet att jag är rädd. Rädd för mina pärlor håller på att ta slut. Och tar pärlorna slut så måste halsbandet knytas ihop, även om det inte är tillräckligt långt. Jag vill inte vara rädd.
You know you're gonna loose it.
När inboxen på mailen är tom, när telefonen inte har pipit på flera dagar och sist den pep var det bara halebop som ville tala om att din fria sms-period är slut, när det inte knackar på din dörr, när ingen säger hej på ica, när hela världen sover utom du. Då är du ensam.
Det är då man saknar den personen som alltid ringer, som alltid skrattar åt oväsentliga saker, som alltid tycker att du har rätt, som alltid får dig på gott humör bara genom att prata. Den personen som kysser dig så att benen börjar skaka. Och han är därute för du har träffat honom innan. Du har till och med älskat honom.
Kom inte till mig och säg att allt löser sig och att jag är ung för jag är gammal redan. Jag känner mig som en gammal tant fast jag inte ens är arton år förens om några dagar. För jag har gjort allting jag borde göra. Så kom inte till mig och säg att jag har livet framför mig, för det har jag inte. Jag har livet bakom mig. Ni tror att jag kommer att sluta ha roligt när jag träffar honom, men jag har träffat honom och han förstörde. Så jag fortsätter att ha roligt utan honom. Kanske utan mig själv. Kanske har jag lämnat mig själv någonstans i förra året. Eller kanske för flera år sedan. Jag själv kanske leker häst på gården hos pappa i sexårsåldern. Jag kanske inte finns. Jag vet inte just nu, jag vet ingenting.
Det är då man saknar den personen som alltid ringer, som alltid skrattar åt oväsentliga saker, som alltid tycker att du har rätt, som alltid får dig på gott humör bara genom att prata. Den personen som kysser dig så att benen börjar skaka. Och han är därute för du har träffat honom innan. Du har till och med älskat honom.
Kom inte till mig och säg att allt löser sig och att jag är ung för jag är gammal redan. Jag känner mig som en gammal tant fast jag inte ens är arton år förens om några dagar. För jag har gjort allting jag borde göra. Så kom inte till mig och säg att jag har livet framför mig, för det har jag inte. Jag har livet bakom mig. Ni tror att jag kommer att sluta ha roligt när jag träffar honom, men jag har träffat honom och han förstörde. Så jag fortsätter att ha roligt utan honom. Kanske utan mig själv. Kanske har jag lämnat mig själv någonstans i förra året. Eller kanske för flera år sedan. Jag själv kanske leker häst på gården hos pappa i sexårsåldern. Jag kanske inte finns. Jag vet inte just nu, jag vet ingenting.
Hur kan de tro på evig kärlek, hur kan de tro på den nu?
Jag förundras alltid över hur fort det går innan jag blir herrljungabo igen.
Jag: Jag tyckte de där servetterna var lite snygga, så.
Mamma: Jaa, de var lite hippa!
Här är jag och mina snygg-lars tavlor som tror att vi är annorlunda. Men jag åt faktiskt på golfkrogen idag, som resten av alla normala herrljungabor. Jag lämnade in min dator på det enda datorserciveföretaget på den 75m långa storgatan och jag gick till handelsbanken innan det stängde klockan tre. Vem lurar jag egentligen?
Bara ta med mig ut ikväll så att jag kan glömma den unkna doften från Gallerians dansgolv, de loppbitna sofforna på Gyllene Kärven. Jag vill glömma min ångest över kullerstensgatorna, slippa se stubbrace i arboga. Bara ta med mig ut så jag får glömma, andas, kyssas, dansa. Låt mina fötter röra på sig, låt min hjärna få drömma. Om än bara för ett litet tag.
Jag: Jag tyckte de där servetterna var lite snygga, så.
Mamma: Jaa, de var lite hippa!
Här är jag och mina snygg-lars tavlor som tror att vi är annorlunda. Men jag åt faktiskt på golfkrogen idag, som resten av alla normala herrljungabor. Jag lämnade in min dator på det enda datorserciveföretaget på den 75m långa storgatan och jag gick till handelsbanken innan det stängde klockan tre. Vem lurar jag egentligen?
Bara ta med mig ut ikväll så att jag kan glömma den unkna doften från Gallerians dansgolv, de loppbitna sofforna på Gyllene Kärven. Jag vill glömma min ångest över kullerstensgatorna, slippa se stubbrace i arboga. Bara ta med mig ut så jag får glömma, andas, kyssas, dansa. Låt mina fötter röra på sig, låt min hjärna få drömma. Om än bara för ett litet tag.
Jag är så trött på alla mail och koder.
Det är så lätt att fantisera.-
Jag gav upp för länge sen.
