Sov du lilla videung, än så är det vinter.
Ödet skrattar mig i ansiktet.
Mina damer och herrar, jag har medvetet låtit min älskade bästa vän och följeslagare, min lilla nyckelpiga och själsfrände, min dator, ligga ensam på min säng i Herrljunga.
Anledning: Den var för tung att bära.
Än så länge är det måndag kväll, alså ungefär 5 dagar och 10 timmar tills jag återigen får se min bästizZz, och jag längtar hjärtat ur mig. Hur kunde jag vara så urbota dum? är den ständiga frågan.
Vem ska nu vyssja mig till sömns?
Solen bländade oss där på skolgården, det måste ha varit mitten på april.
Vilket skratt!
Jag hade aldrig hört Josephina skratta förut - och det skrattet!
Det var inte vårbäck, det var en snölavin som rev med sig allt och jag hamnade underst och låg där och var kvävd tills Johans drog fram mig för han ville ha sin keps. Josephina var redan på väg ut med de andra tjejerna, Johan och jag blev stående och såg efter henne båda två.
Så möttes våra ögon och en kort sekund kunde jag läsa hans tankar och han mina, vi såg rakt in i varandra.
Vilken tjej! sa vi, men ingen av oss yttrade ett ord.
Så drog Johan kepsen tillrätta på skallen och jag stoppade yllemössan i fickan och trillade ut på rast.
Johans ögon är blå, stora och blå med blåtonade vitor, som blåbärsmjölk. Det hade jag heller aldrig tänkt på förut.
Don't you think I am a little old to be called your boyfriend?
I lampan över mitt köksbord har Emilia hängt upp utklippta hjärtan i röd papp. Vi var på lagerhaus idag, tidigt på morgonen efter frukost på mcdonalds. Jag ville köpa allt med hjärtan på. Iskuber formade som hjärtan, handdukar med hjärtan på, hjärtformade bakredskap som decilitermått och ugnssäkra formar och skedar och sugrör och rosa glas. Allt var format som hjärtan. Det känns som att hela jag är format som ett rosa hjärta. Fast det är jag ju inte, tyvärr. Men jag skulle inte haft något emot det. Jag kanske börjar bli lite för gammal för att tycka att hjärtpasta är sött? Blir man någonsin för gammal för hjärtpasta? Blir man någonsin för gammal för hjärtan? Blir man någonsin för gammal för kärlek? Vad händer när man är 56? Går livet på slentrian då? Oavsett hur kär och galen jag är nu, hur blir livet om 43 år? Kommer man tänka tillbaka och ångra sig för att man skaffade barn för tidigt, eller att man inte doppade fötterna i stilla havet?
Jag har drömmar, massor av saker jag vill göra i mitt liv. Saker som jag har velat göra så länge att jag inte minns hur länge. Saker jag inte tänker ge upp för något i världen. Jag tänker inte ångra mig när jag är 63, när allting är försent och ungdomen är slut. Jag tänker se saker, uppleva världens hörn och kulturer och leva ett liv, och det ska inget få hindra mig ifrån.
Men nu är jag ung och har slät hy och oavsett hur mycket jag provar mammas anti-rynk-kräm så gör det ingen skillnad, jag blir inte slätare för det. Och jag tycker om att leva dessa dagar. Och när hjärtanen över köksbordet reflekterar ljuset utifrån fönstret, så vet jag att jag har tid på mig. Ett helt liv.
personer som särskriver, personer som tror att de är bra på att fotografera och tar kort på solnedgången med en kassa digitalkameror, personer med långa msn-namn.
E:"Vi ska sluta med allting, och sedan slutade vi ett tag."
K:"Det var himla svårt att sluta med allt på en gång. Jag fick utbrott på Mole en gång p.g.a. det."
E:"Jaha. Vänta! Nu ringer mamma här på andra linjen. Håll kvar.
Wihoooooo wiiiieee jippiiie dubidubiduuuu. Ha ett bra liv.
Jag har pärlat pärlplatta och smält plast i Stockholm. Men nu är jag tillbaka på rätt spår (rätt och rätt, det beror på vad man jämför med) i Herrljunga och imorgon är det tandläkaren på förmiddagen, köpa skor på lunchen och så blir det dinnertime med Emilia och färgglada drinkar i Göteborg.
I natt finns ingen väg tillbaks, ingen alls.
Det gör ont att veta, men lika ont att undra.
Och jag mår fett bra, om någon undrade.
please tell them it isn't fair to take away my only dream.
"Imorgon är det alla hjärtans dag. All you need is love, and all that jazz. Varför finns det en speciell dag? Man älskar väl varandra lika mycket varenda dag eller? Köpa massa saker och shit. Hur ska det gå för sig när man är pank som en kyrkråtta? I'm so happy, cause jag har ingen att ge presenter till. Det känns så bra. Så slipper jag slösa mina pengar. WONDERFUL. Hade jag haft någon hade jag inte gett den någon present i alla fall. Jag är så HÅRD."
Och ja, mina damer och herrar (trogna elva läsare), jag har förhoppningsvis mognat. Slutat vara emo, tagit tag i mitt liv, skaffat någon att köpa present till med mera. Fortfarande pank som en kyrkråtta (om jag har varit pank konstant i två år, när kommer jag någonsin att bli rik?), men kär och galen och det är tanken som räknas. Imorgon blir det fika med Karin, Emilia och Anders på förmiddagen, senare på kvällen kommer Robin och Linnéa (Ja, de andra 711 personerna dissade, men inte hänger vi läpp för det. Bara lite på Hanna och Emilia kanske) hit för lite hemmagjorde hjärtformade bakelser. Jag ska inte säga för mycket nu för jag har inget recept ens på de här kalas-kakorna. Sen ska vi se på melodifestivalen och vara kärleksfulla och mysiga och ge varandra små alla-hjärtans-dag-lappar.
På måndag ska jag till hufvudstaden och vara kär på riktigt.
Vi konstaterade att vi saknar sommarkvällarna mer än någonsin.
Uppdatering.
´Mina damer och herrar, för att hålla er uppdaterade så bytte jag hårfärg i fredags. Här är resultatet.
I can still recall our last summer, I still see it all.
Imorgon börjar ännu en vecka.
Men efter den här veckan börjar ett lov!
Thank god.
En lång väntan har äntligen fört oss tillbaka till februari.
En annan sak jag återupptog idag efter ett helt år av frustrerad längtan var semlan. Som äntligen har kommit tillbaka i konditorierna. Jag gav 35 kronor för två på Ica Supermarket. Det var en himla massa pengar som jag egentligen inte hade, eftersom jag upptäckte efter fem minuters sökande innan promenaden till affären att jag igår kväll, radiostyrd och glad som jag var, hade förbrukat mina 40 kronor på ostfrallor från bageriet klockan 02.29. Jag jag var tvungen att (hör och häpna) hitta en gammal trisslott och lösa in den, bara för att kunna köpa semlor!
Thank GOD att Melodifestivalen är gratis!
Stars fading but I linger on dear, still craving your kiss.
Allihopa, Annie är i London (eller snart är hon det i alla fall). Men Annie du missade ingenting särskilt, Jag och Rebecka promenerade med Pelle (Helenes man), och det var en promenad att minnas. Vi gick vilse i 40 minuter. Sen hittade vi REA på VILA, och jag blev lycklig igen. Bortsett från skoskav och att jag är 50 kronor fattigare mår jag bra, vi fick gratis äpplen. Men du missade ingenting. Kanske i badhuset, men där fanns ju inte vi. Ha en underbar resa baby!
Önskevivan är en speciell art.
Igår var jag med mina små barn på en ödelagd trädgård och plockade vintervissnade blommor. Det finns något som heter önskevivor. De är nåstan som gullvivor och nästan som maskrosor och lite som torkade träd. Önskevivor är som allt men ändå något alldeles unikt. Det är nämnligen såhär att drar man av en av blommorna önskevivan så får man önska precis vad man vill. Men vemsomhelst kan inte gå och plocka önskevivor, man måste få den av ett barn. Annars slår inte önskningen in. Och så får man aldrig säga vad man önskar sig, det får man aldrig göra på vilket sätt man än önskar sig. Om det är genom en fallande stjärna eller en önskeviva. Om man säger vad man önskar sig slår önskningen inte in.
Jag önskar mig alltid samma sak, och än så länge har mina önskningar alltid slagit in. Så därför är jag alltid väldigt noga med att inte avslöja vad jag önskar mig. Och det finns nog inte en vuxen människa som tror på det mer än jag. Det spelar egentligen ingen roll vad man önskar sig. En stor kärlek, ett eget liv, att äntligen få dricka sin favoritdryck igen, en blöt puss av sina syskon, pengar, en gungställning, en egen häst eller fred på jorden. Ingen önskning är för stor eller för liten, alla önskningar spelar roll. Och jag skattar mig lycklig att jag har två små ungar som hela tiden ger mig chansen att önska mig nya saker. Och ungar som brottar ner mig och hotar mig med svinkoppor. Väldens sötaste ungar, och jag skulle aldrig någonsin önska mig än dom.
