Girls grow old as men grow cold, we all lose our charm in the end.
Ännu en sommar har seglat förbi som lätta moln på min näthinna. Det går så fort. Livet går så fort, ungdomen går så fort. Skönheten och självklarheten kommer inte att vara längre än nödvändigt, och snart sitter även vi där i redhuset med garageuppfart, två utflugna barn, man som har hittar någon trettio år yngre och en volvo som var modern för längesedan, men funderar ändå på att byta upp sig så fort pensionen kommer.
Vad ni än tror, vad jag än skulle säga eller antyda eller mena så har jag haft otroligt roligt. Min ungdom är inte något jag vill slösa, den är bara min och jag kan göra precis vad jag vill med den. Och det är nu jag ska göra det, inte om tio, tjugo, trettio år. Då är det för sent. Det är nu allt väntar på mig precis utanför dörren.
Det är roligt jag vill ha. Och det kommer jag att ha så länge allt är på mina villkor. Det är inte min mening att såra någon, bara mina riktlinjer som inte stäcker sig så långt som era. Om jag behöver säga förlåt någon gång då och då spelar det mig ingen roll. Jag tänker inte se på när min ungdom ruttnar framför mig. För de som inte har levt fullt ut har inte levt alls.
Vad ni än tror, vad jag än skulle säga eller antyda eller mena så har jag haft otroligt roligt. Min ungdom är inte något jag vill slösa, den är bara min och jag kan göra precis vad jag vill med den. Och det är nu jag ska göra det, inte om tio, tjugo, trettio år. Då är det för sent. Det är nu allt väntar på mig precis utanför dörren.
Det är roligt jag vill ha. Och det kommer jag att ha så länge allt är på mina villkor. Det är inte min mening att såra någon, bara mina riktlinjer som inte stäcker sig så långt som era. Om jag behöver säga förlåt någon gång då och då spelar det mig ingen roll. Jag tänker inte se på när min ungdom ruttnar framför mig. För de som inte har levt fullt ut har inte levt alls.
So you think you can tell heaven from hell?
Jag vill inte ha något av det där.
Det du erbjuder lockar inte mig ett dugg.
Det spelar ingen roll hur mycket du ringer eller bedjar.
Jag vill bara inte. Jag vill ingenting.
Och jag vill precis allt.
Du känner ju mig, eller hur?
Mig får du aldrig ut något viktigt från.
Hur många dikter du än skriver,
hur många låtar du än spelar,
hur många kvällar du än knackar,
hur många slantar du än tjänar.
Du borde verkligen veta vid det här laget,
det krävs en hel jävla del.
Hon spar sig till den man som kan älska som bara kära kan.
Jag har känt på senare dagar att jag måste skriva. Om min smärta. Och saknad. Och kärlek.
Jag tror inte på kärlek längre, egentligen har jag aldrig gjort. Jag tror på passion, jag tror på smärta, jag tror på empati och jag tror på sanning. Men kärleken har hoppat över mitt sinne. I berusat tillstånd kan jag känna något som skulle kunna likna just kärlek, men morgonen därpå upptäcker jag att allt bara var på rövarspråket. Oförståeligt, för de som inte förstår koderna. En gång i tiden kunde jag prata alla världens språk, inklusive rövarspråket. Men det vär längesedan och nu har de alla gått mig förbi. Har man en gång blivit bränd vill man aldrig lära sig språket mer. Nu måste allting vara på mina villkor. Och så länge allt är på mina villkor kommer jag aldrig att bli sårad. Men heller aldrig älska. Jag har inte släppt tanken på mitt huvud mot ditt bröst, ditt sätt att ta i mig, mina läppar mot din kropp. Jag kan fortfarande minnas vad jag kände när jag satt i ditt kök. Jag kan fortfarande minnas doften av dig, ditt skratt, dina ögon.
Men jag kan inte längre älska. Och jag borde hata dig för det. Men det gör jag inte.
Jag tror inte på kärlek längre, egentligen har jag aldrig gjort. Jag tror på passion, jag tror på smärta, jag tror på empati och jag tror på sanning. Men kärleken har hoppat över mitt sinne. I berusat tillstånd kan jag känna något som skulle kunna likna just kärlek, men morgonen därpå upptäcker jag att allt bara var på rövarspråket. Oförståeligt, för de som inte förstår koderna. En gång i tiden kunde jag prata alla världens språk, inklusive rövarspråket. Men det vär längesedan och nu har de alla gått mig förbi. Har man en gång blivit bränd vill man aldrig lära sig språket mer. Nu måste allting vara på mina villkor. Och så länge allt är på mina villkor kommer jag aldrig att bli sårad. Men heller aldrig älska. Jag har inte släppt tanken på mitt huvud mot ditt bröst, ditt sätt att ta i mig, mina läppar mot din kropp. Jag kan fortfarande minnas vad jag kände när jag satt i ditt kök. Jag kan fortfarande minnas doften av dig, ditt skratt, dina ögon.
Men jag kan inte längre älska. Och jag borde hata dig för det. Men det gör jag inte.
Du säger att kärleken aldrig var till för dig.
Emmabodafestivalen 2009.
För det första (som inte ens handlar om emmaboda över huvudtaget), kan någon fatta att det är år 2009? Om sju år är det 2016. Think about that.
Så, nu till saken. En liten kort summering utav Rassle en gång för alla (för alla längtar ju så groteskt efter min efterlängtade summering! det ska bara tilläggas att jag sitter ensam i min soffa och äter glass med nyplockade varma hallon, ser på napoleon dynamite och borde packa för att jag ska till malmö imorgon):
Karin, Annie och Elin tog en tur bort mot småland för att kolla in de djupa skogarna medans det hölls en lite musikfest i bygden. De tre var glada i hågen när de möttes på Emmaboda station, en liten by strax brevid Lessebo. De var klädda som hippies med flätor och band runt håret denna varma kväll i slutet av juli. De promenerade den långa vägen till ängen där de skulle campa med sitt jättetält. De fick hjälp av en snygg ung man (som Karin inte mycket senare blev intimare med) att slå upp det och satte sig ner för att knäcka festivalens första bira.
De träffade massor med underliga, underbara, underförstådda, underminerade, underambitiösa, undergivna, underbyggda, underdimensionerade människor. Så som Stockholmare, Emmabodingar och icke undantagandes de mycket underutbildade Kalmarborna. Deras resa var kort men givande. De älskade, hatade, håglade, berusades, dansade, lyssnade och framför allt förtärde thaimat.
Karin,Annie och Elin lämnade Festivalen med en vattenkanna, en solkräm, en sko, några hundra hjärnceller och några kilo alkohol fattigare. Men de hade även blivit rikare. Med underbara upplevelser, en blåtira, två krunegård-autografer, flera cigg och ett skratt på läpparna åkte de tillbaka till sina hemstäder. Men icke att förglömma att de snart skulle ses igen. Fulla av sprudlande skratt och trevliga minnen som skall ledsaga dem på vägen mot ett perfekt liv tillsammans. Och utan tvekan, Emmabodafestivalen 2010!
Tack för mig.
För det första (som inte ens handlar om emmaboda över huvudtaget), kan någon fatta att det är år 2009? Om sju år är det 2016. Think about that.
Så, nu till saken. En liten kort summering utav Rassle en gång för alla (för alla längtar ju så groteskt efter min efterlängtade summering! det ska bara tilläggas att jag sitter ensam i min soffa och äter glass med nyplockade varma hallon, ser på napoleon dynamite och borde packa för att jag ska till malmö imorgon):
Karin, Annie och Elin tog en tur bort mot småland för att kolla in de djupa skogarna medans det hölls en lite musikfest i bygden. De tre var glada i hågen när de möttes på Emmaboda station, en liten by strax brevid Lessebo. De var klädda som hippies med flätor och band runt håret denna varma kväll i slutet av juli. De promenerade den långa vägen till ängen där de skulle campa med sitt jättetält. De fick hjälp av en snygg ung man (som Karin inte mycket senare blev intimare med) att slå upp det och satte sig ner för att knäcka festivalens första bira.
De träffade massor med underliga, underbara, underförstådda, underminerade, underambitiösa, undergivna, underbyggda, underdimensionerade människor. Så som Stockholmare, Emmabodingar och icke undantagandes de mycket underutbildade Kalmarborna. Deras resa var kort men givande. De älskade, hatade, håglade, berusades, dansade, lyssnade och framför allt förtärde thaimat.
Karin,Annie och Elin lämnade Festivalen med en vattenkanna, en solkräm, en sko, några hundra hjärnceller och några kilo alkohol fattigare. Men de hade även blivit rikare. Med underbara upplevelser, en blåtira, två krunegård-autografer, flera cigg och ett skratt på läpparna åkte de tillbaka till sina hemstäder. Men icke att förglömma att de snart skulle ses igen. Fulla av sprudlande skratt och trevliga minnen som skall ledsaga dem på vägen mot ett perfekt liv tillsammans. Och utan tvekan, Emmabodafestivalen 2010!
Tack för mig.
Och hellre gör vi fel tillsammans, än ensam handlar rätt.
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur
Mikael Wiehe, Björn Afzelius. Så ruggigt genialiskt.
Oh dirty man. I like it when you turn my world up side down.
Om världen vore en liten ärta så skulle nog inte jag finnas. Och ingen annan heller. Möjligtvis stadsministern. Eller kungen. Jag ska på musikfest i smålands täta skogar imorgon. Jag tror jag kommer att gråta hela festivalen. Det är synd, men dessvärre fallet. Tur att jag har vänner. Och Hippiekläder. Och en vattenkanna. Och strumpbyxor. Och massa andra bra saker som kan vara nyttigt att ha med sig när man ska på musikfest.
Imorgon och resten av den här veckan har jag längtat länge efter. Det kommer att bli amazing.
Schysst freestyle. 499 spänn. Den där kan du köpa imorrn, så får du en spänn över-
Annie det är inte speciellt ofta som en tjej som du inte redan är upptagen och fru. Oh yeah jojojo-
Min lilla nyckelpiga, lotusblomma, kissemiss, shebang, regnpuss, solljus godisflicka är hos mig i mitt huuuus! Och tonight drar vi på partaaj! Och om en vecka är vi på Emmis.
PUUUSSSS
Min lilla nyckelpiga, lotusblomma, kissemiss, shebang, regnpuss, solljus godisflicka är hos mig i mitt huuuus! Och tonight drar vi på partaaj! Och om en vecka är vi på Emmis.
PUUUSSSS
Allén är inte så dålig ändå, när du går brevid.
Mammas kommentar när jag kom hem ifrån gbg klockan 11.08 i morse: Oj vad du ser nyvaken och välfestad ut.
Tack? Eller?
Saken är den att jag har blivit värsta dejtngproffset så jag ska iväg och träffa en man ikväll.
Tack? Eller?
Saken är den att jag har blivit värsta dejtngproffset så jag ska iväg och träffa en man ikväll.
Signe och Sigvard tycker att vi ska slänga Pippi-boken för Pippi är kapitalist.
Hör du inte hur du låter? Åh ena sidan, åh andra sidan. Det kommer ju sluta med att du går mitt itu.
Jaa, det kan vara så att jag är radiostyrd för tillfället, men det betyder inte att jag är mindre VÄRD!
Innan jag dör
ska jag skriva en bok
om kåta män i kostym.
Och möjligtvis ted gärdestad.
Jaa, det kan vara så att jag är radiostyrd för tillfället, men det betyder inte att jag är mindre VÄRD!
Innan jag dör
ska jag skriva en bok
om kåta män i kostym.
Och möjligtvis ted gärdestad.
Om jag säger att jag har ett jobb till dig David, vad säger du då?
Jag är ensam i det stora huset på landet igen. Det är bara så det är. Och kanske, första fredagen på väldigt väldigt länge, är det dags för en paus från Herrljungafestandet? Imorgon är det lördag och då är jag fett på igen, men ikväll kanske jag bara ska sitta hemma här i huset med uppstoppade djur och se på Livet är en schlager? Det är ändå inget bra uteservering-med-öl-i-handen-väder. Jag kanske ska ta en sen ridtur med min allra älskade, perfekta, underbara godispojke Amaretto och lägga mig hemma med pappas lisebergs-choklad och vara mörkrädd?
Det kanske är dags att mogna till nu, Elin.
Det kanske är dags att mogna till nu, Elin.
Elin Linnéa Maria, välkommen in i spelet.
Mina damer och herrar. Hundra och katter. Flugor, spindlar och nyckelpigor. Barn och cyklar.
Idag halkade jag på ett bananskal. Och det är inte ens ett talesätt, för jag bokstavligt talat halkade på ett bananskal.
Idag halkade jag på ett bananskal. Och det är inte ens ett talesätt, för jag bokstavligt talat halkade på ett bananskal.
But I shot a man in Reno, just to watch him die.
Ett litet svar på frågor ställda till mig vid ett tidigare tillfälle utav en viss Karin och en viss Annie:
Allting är relativt. Och just nu är jag väldigt relativ. Hela min livsstil är relativ.
Idag plockade jag sex kilo jordgubbar. Det var varmt.
And you're a thousand-dollar playboy that I just can't afford.
Ni kommer såå inte att tro mig nu, men jag kommer att säga det ändå. Jag har hittat en egen sjö! En jättefin, helt folktom sjö som bara skriker mitt namn. Man åker väldigt långt in i skogen med ungefär en jeep som klarar av att åka så långe i skogen, och man kör kanske 58637 mil. Men sen! Så kommer man fram till en alldeles glittrande, underbar sjö som bara ligger där mitt i skogen och väntar på att användas. Jag kallar den underverket. Men egentligen - har jag fått höra av en liten fågel som viskade i mitt öra - heter den malsjön. Men palla bry, den är min! Så nu ska jag och gluggen dit och göra ringar på vattnet. So long, midsommarstång!
I can't belive the news today.
Herrljunga, vårgårda, alingsås, göteborg, falköping, skövde, lidköping, borås! Är inte ni partysugna? Om ni är det, så är jag fett på en kall öl eller två. Mina gamla vänner har rest till borlänge för festival, och likaså till norrland för att para sig(och inte para som i ligga, utan para som i tvåsamhet). Min nya snygga vän har rest till Italien så I'm all yours ikväll! Erkänn bra! Och jag tänker inte ta det som en förudmjukelse att ingen av er svarar på det här blogginlägget, för det kan ju likagärna vara så att ni faktiskt ringer till mig för att göra upp en plan? Eller hur?
Jag såg faktiskt American Psycho på tv4 film igår, så jag är för en gångs skull inte direkt laddad för att gå ut i nattlivet ensam.
Jag kan faktiskt till och med sträcka mig så långt som till vara. Och kanske bohuslän och norra halland. Bara jag slipper åka båt. Fast kärringön är ett undantag, om det mot förmodan skulle vara partaj där.
Jag såg faktiskt American Psycho på tv4 film igår, så jag är för en gångs skull inte direkt laddad för att gå ut i nattlivet ensam.
Jag kan faktiskt till och med sträcka mig så långt som till vara. Och kanske bohuslän och norra halland. Bara jag slipper åka båt. Fast kärringön är ett undantag, om det mot förmodan skulle vara partaj där.
Kom, va med mig nu.
Jag förundras alltid över en man, en åldrad man med halvgrått hår och glasögon på näsan. Hur gör den mannen för att hålla allt gammalt vid liv? Hur kan han sjunga samma sånger, skämta om samma saker, röra sig på samma sätt?
Hur kan han ha samma intensitet som en arg tjugotvååring, och hur kan han ha visdom som en 60åring?
Hur kan den här mannen ha spelat från norge till sydafrika, men samtidigt älska en liten publik på liseberg?
Den här mannen har vunnit, han har förlorat, men framförallt har han alltid varit med.
Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
vi har trott på samma löften
vi har stått på samma sida
Du é med mig vart jag går
Genom månader och år
DU é med mig alla dar
DU é med mig vart jag far
du é den jag kunde va
Hur kan han ha samma intensitet som en arg tjugotvååring, och hur kan han ha visdom som en 60åring?
Hur kan den här mannen ha spelat från norge till sydafrika, men samtidigt älska en liten publik på liseberg?
Den här mannen har vunnit, han har förlorat, men framförallt har han alltid varit med.
Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
vi har trott på samma löften
vi har stått på samma sida
Du é med mig vart jag går
Genom månader och år
DU é med mig alla dar
DU é med mig vart jag far
du é den jag kunde va
Jag har ingen kille, jag har ingen pizza, jag har inget liv.. och var fan är ciggen nu då?
Jag slutar skolan imorgon. Jag kan verkligen inte få in det i huvudet. Sommarlov. Ordet har alltid varit vackert.
Nu skräms det lite, kanske mest för att jag inte har något jobb att gå till på måndag eller några intressanta händelser inplanerade. Allt kommer att hända i juli, hästen kommer i juli, jag börjar jobba i juli, emmaboda (woho) är i slutet på juli. Slutsats: Jag har hela juni och halva juli åt mig själv! Jag kommer att tröttna efter tre dagar. Och det är inte ens fint väder. Och jag har inte ens en sjö nära mitt hus. Och inte har jag några pengar heller. Det enda jag har är mig själv, en gammal gitarr och några avokados. Kosta vad det kosta vill men jag vill inte vara så ensam som jag blir. Ja ja vet att det är lågt att be, men jag skiter i det. Så snälla snälla snälla snälla, bara ring mig på lördag kväll, när jag sitter barnvakt åt en bunt ungar.
Nu skräms det lite, kanske mest för att jag inte har något jobb att gå till på måndag eller några intressanta händelser inplanerade. Allt kommer att hända i juli, hästen kommer i juli, jag börjar jobba i juli, emmaboda (woho) är i slutet på juli. Slutsats: Jag har hela juni och halva juli åt mig själv! Jag kommer att tröttna efter tre dagar. Och det är inte ens fint väder. Och jag har inte ens en sjö nära mitt hus. Och inte har jag några pengar heller. Det enda jag har är mig själv, en gammal gitarr och några avokados. Kosta vad det kosta vill men jag vill inte vara så ensam som jag blir. Ja ja vet att det är lågt att be, men jag skiter i det. Så snälla snälla snälla snälla, bara ring mig på lördag kväll, när jag sitter barnvakt åt en bunt ungar.
Havet och vinden, och doft av kaprifol. En himmel så blå som viol.
Det är sommar!
Jag har bränt mig något groteskt i ansiktet, jag somnade i solen i två timmar.
Veckans ord: Tautofoni.
Jag har bränt mig något groteskt i ansiktet, jag somnade i solen i två timmar.
Veckans ord: Tautofoni.
Nice guys finish last.
Jag borde verkligen egentligen kanske litegrann ge mig på den dära fruktansvärda idrottsinlämningen.
Jag tycker mycket om min man som har fixat en ny telefon till mig, så nu ringer jag väldigt billigt till mina vänner igen.
Jag ska egentligen packa min stora resväska och åka till Spanien.
Jag ska egentligen ringa till mamma men jag har inga pengar på mobilen.
Jag ska egentligen bara skrika för att Green day kommer till Sverige snart!
Men egentligen borde jag verkligen ta tag i arbetet först.
Give me something to do that kills some time.
Jag tycker mycket om min man som har fixat en ny telefon till mig, så nu ringer jag väldigt billigt till mina vänner igen.
Jag ska egentligen packa min stora resväska och åka till Spanien.
Jag ska egentligen ringa till mamma men jag har inga pengar på mobilen.
Jag ska egentligen bara skrika för att Green day kommer till Sverige snart!
Men egentligen borde jag verkligen ta tag i arbetet först.
Give me something to do that kills some time.
So why are you alone wastin' your time, when you could be with me wastin' your time?
Green day!! Har jag alltid tyckt väldigt mycket om, och det är inte för intet som jag kallar det mitt bästa band.
Men nu är det sommar utan jacka och på lördag lämnar jag landet- Saudiarabien here I come!
Ska nog lyssna på all min Green day när jag kommer hem. Jag får spring i benen av det.
Utkast ur Helga Gregorius dagbok.
10 september
Dagarna går långsamt, jag sover mest. Hushållerskan handlar åt mig, så jag behöver inte gå ut. Jag har inte varit utomhus sedan jordfästningen, klarar inte av ljuset. Ett tjockt mörker har omslutit mig från alla sidor och jag håller det stenhårt i min hand, kan inte med att släppa det. Vart någonstans finns min trygghet?
Jag jagas av mardrömmar hela nätterna, eller kanske är det sköna drömmar? Drömmar där jag vågar ta steget ut från stupet. Ibland vaknar jag i panik, men allt oftare har jag börjat vakna tillfreds. Jag har ingen, inte en enda människa att ty mig till. Då skulle det heller inte röra en enda människa i ryggen om jag tog steget, inte sant? Självmord är en synd, jag vet det. Man skall komma ren till Herren. Ändå kan jag inte låta bli att tänka på det. Det följer efter mig dag som natt.
Nej kära vänner, det handlar inte om mig. Jag skriver en novell om Helga. Hustru, älskarinna, döende.
Mathias kommer att skicka mig till skolkuratorn efter den här destruktiva novellen. Men jag är inte bitter! ;)
